Jag och min stora kärlek

Här är jag, och här är Cawat. Han är hela 20 år men busar och bråkar fortfarande som en 5åring när han tycker att jag är irriterande. Trots att han gärna biter mig om han får chansen, snärtar mig med svansen när jag kratsar bakhovarna (han kan sikta med den, och han snärtar hårt! En gång började jag blöda) och varje dag försöker stampa mig på foten när jag borstar honom under magen (värdens böjligaste vänster framben, spelar ingen roll hur långt ifrån man står nästan, haha) så har han vunnit mig och mitt hjärta. Ibland är han världens dummaste, men ibland är han den finaste jag sett. Som när jag går för att hämta honom i hagen och han hälsar på mig genom att ge mig en puss, eller när han för en gångs skull vill gosa, eller som igår och idag när han helt plötsligt vågar göra sånt han inte alls brukar göra, och vi blir ett par, ett ekipage. Jag har haft hand om honom i ett år nu och det har varit det bästa året i mitt liv, han och hans ägare har blivit mina bästa vänner.

Foto: Tobias Larsson http://tobiaslarsson.500px.com/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0