Sökes

Sökes: Rik kille med stort hästintresse och gård i passande ålder (20-27)

Haha nej skämt och sido, man kan väl drömma? Pengar är inte viktigt egentligen men när man har med hästar att göra är det ett måste då allt är väldigt dyrt. Folk tror att hästägare är rika som har råd att ha häst, men som Kurt brukar säga "Man skulle vara rik om man inte hade häst"

Jag står på en tunn lina över ett stup och funderar över vilken smal väg jag ska försöka mig på att ta. Fortsätta iväg på fotograferandets osäkra och krävande stig eller försöka balansera mig iväg på en osäker och tunn tråd mot att arbeta med hästar. Jag trodde att jag visste allt, jag trodde att jag visste vad jag ville, att vägen var utstakad och bred, att det inte var någon tvekan. Det har aldrig varit någon tvekan. Men så helt plötsligt så är hela jag ett enda tvivel. Jag ville inte jobba med hästar, jag skulle tjäna pengar, bli någon, bli något stort! Jag skulle lyckas och slå mina gamla plågoandar på näsan! Men helt plötligt kan jag inte tänka mig något annat än att viga hela mitt liv åt hästar. Jag har alltid älskat dem, det har alltid varit det jag prioriterat men aldrig sett på det mer som ett intresse, något som läker mitt hjärta när annat är tungt och något att fly till när verkligheten kommer för nära. Helt plötsligt vill jag inte leva i verkligheten alls, jag ser inget annat än vad mitt hjärta skriker, och det skriver med lungornas fulla kraft att jag måste vara med hästar, alltid. Mamma säger att jag har blivit hästhjärntvättad, jag äter, sover, andas, pratar och skiter hästar, haha! Inuti mig känns det som jag har en enorm hunger som aldrig stillas, en hunger efter kunskap, och jag vill ha mer! Mycket mycket mer. Jag vill lära, jag vill jobba hårt!

Missförstå mig inte, jag älskar att fotografera, det är enormt roligt, men jag har börjat inse att om jag väljer fotograferandet så blir jag tvungen att välja bort en stor del av mina hästdrömmar då det är ett sånt sjukt tidskrävande yrke, alla tider på dygnet! Och det är ett yrke som tvingar mig att bo nära stan. Jag kan inte välja fotograferandet framför hästar men jag kan välja hästar framför fotograferandet...

Hej vänner det var länge sedan

Hej kära läsare. Det var ett tag sedan vi sågs nu. Under tiden jag varit borta härifrån har jag börjat hitta tillbaka till mig själv. Jag har börjat läsa igen, något jag älskade att göra innan jag blev sjuk i anorexi. Har knappt kunnat röra en bok under min sjukdom eller efter, men nu har jag redan läst ut två böcker på ett par veckor, det känns jätteroligt! Jag har också ritat lite, något jag inte helelr kunnat göra sedan jag blev sjuk. Så snyggt blir det väl inte men övning ger färdighet! Nästa mål är att börja komma igång att fotografera för nöjets skulle igen. Släppa all prestationsångest och gå ut och fota för att jag vill det, för att jag är inspirerad och har lust, och itne för att jag får betalt. Så kanske kanske dyker det upp lite bilder här snart igen, vi får se :)

Så länge kan ni väl ta en titt på en annons jag har ute där jag säljer tre par skor!
http://www.blocket.se/stockholm/Tre_vackra_par_skor_Topshop___Zara_35637974.htm?ca=11&w=1

Jag håller på att rena mig själv på något sätt genom att göra mig av med materiella saker jag inte använder men inte har kunnat göra mig av med tidigare. Jag vill inte vara så känslomässigt bunden till saker, så det är storrensning i mitt rum just nu! Har två par skor till jag ska sälja :) Håller även på att sälja ett par klänningar. Den blå är såld men den svartglittriga finns kvar http://www.blocket.se/stockholm/Tva_jattefina_partyklanningar__Asos___Lipsy_35069647.htm?ca=11&w=1&last=1

Intresserade? Puss!

Jag och havet

 

Något som många av er säkert inte vet är att jag är en riktig skärgårdsunge! Första gången jag var ute på havet var jag bara 2 veckor gammal, och sen dess har jag upplevt alla mina vårar, somrar och höstar ute i skärgården. Min morfar har landställe på en liten ö nån timma utanför city. Det jag ville komma fram till med denna lilla historia är att är det någonstan jag känner mig hemma och i harmoni (förutom i stallet då, som nästan är mer hem än mitt eget hem, haha) så är det vid havet! Fiska, ro, åka båt, grilla korv på stranden, sitta på en klippa och känna vinden i håret. Min favorit tid i skärgården är nog nästan höst. Jag älskar när alla sommarmänniskor åker hem, allt blir tyst, havet blir mörkare och vinden inte längre smeker ens kind. Jag får perspektiv på mitt liv och på världen när jag sitter där ensam i min tjocktröja och blickar ut över det mest mystiska vi har här på jorden.

 

Den här veckan har jag haft tid att vara ute på havet mycket och har gått från framtidspanik till leva-i-nuet lugn :)

 

 


RSS 2.0