Lilla morfar


Vi var alltså på vårt landställe(som ligger på en liten ö utan vägar i stockholms skärgård) hela familje + morfar. Allihopa hade gått och lagt sig på övervåningen, jag låg och blundar och försökte sova. Helt plötsligt hörde jag flera höga dunsar och trodde att det var morfar som försökte stänga sin dörr för att han skulle gå ner på toaletten (han brukar gå upp och kissa flera gånger på natten) så jag tänkte inte mer på det, men sen hörde jag en jättehög dunsoch tänkte att "jävlar, nu har han trillat i trappan!" så jag sa till pappa att han skulle gå och titta hur det var med honom, men pappa såg ingen nedanför trappan, så vi antog att det inte var någon fara och att han hade gått in på toaletten. Så vi gick och la oss, men jag låg på högspänn och lyssnade efter honom, och jag hörde flera kvidande och stön och tänkte att "går inte pappa ner till honom snart så gör jag det". Sen började dunsarna igen, och då så gick pappa äntligen ner. Han hittade morfar ute på altanen och dunsarna kom från att han försökte öppna dörren. När han kom in var han ordentligt kall , han visste inte vart han var (trots att han har ägt vårt landställe i över 40 år), han kände inte igen pappa (som har varit tillsammands med mamma i över 20år),han kunde knappt prata utan väste bara när han andades, och han skrek hela tiden till av smärta och kved. Och hela tiden sa han "Var är jag någon stans? Jag kan inte stanna kvar här! Jag kan inte stanna här! Var är jag? Vad fan har hänt? Vilken jävla mardröm. vad har hänt egentligen?" Och det enda jag kunde tänka på var "Nu har han fått en hjärtattack eller en hjärnblödningen eller något sådant" Och jag var verkligen jätterädd så jag skrek ner till pappa på unervåningen "Pappa, fråga om det strålar i armen, då kan han ha fått en hjärtattack! Och ring 112! Snälla du måste ringa 112 så du kan fråga vad vi ska göra" Men pappa var också rätt chockad och svarade "Det finns inget de kan göra, väck mamma istället" Så jag väckte mamma och sa "Det har hänt något med morfar, du måste ringa 112! Pappa vill inte göra det" Så mamma gick ner och försökte väcka morfar ur "sömnen" och ringde 112. Efter ca fem minuter så kom en ambulanshelikopter och landade på våran tomt med två sjukvårdare som kom upp och tog prover och grejer på morfar, sen fick han åka med dem.
Under den tiden hade jag gissat vad som hade hänt (med lite slutledsningsförmåga). Eftersom han var utelåst så kunde han ju inte ha gått ut genom dörren som bara går att låsa innifrån.

Uppe i hans och vårat rum så finns det två dörrar som leder rakt ut i luften, förutom (för över 20 år sedan) så fanns det en balkong däruppe, men de plankorna ruttnade så de rev den. Jag tror att han i sömnen reste sig och gick fram till dörren och försökte trycka upp den (de första höga dunsarna) och till slut så lyckades han, och då föll han rakt ner (höga duns nr 2) fortfarande halvt sovande och väldigt chockad så försökte han resa sig (vilket skapade fler dunsar och kvidande och stön) Och försökte öppna dörren för att komma in (sista dunsarna). Till saken hör att min "lilla" morfar är över två meter lång, väldigt klumpig och stel (ingen smidig 20 åring direkt, även om han gärna vill vara det) Och dessutom är han 78 år gammal. Bevis på detta fick vi sen när papap såg att dörren där uppe var öppen, och att det nedanför fanns blodfläckar.

Mamma har varit i kontakt med sjukhuset flera gånger iallafall och de säger att han har flera skador på ryggen, därför måste han ha korsett på sig för att itne skada ryggen ännu mer. Själv trodde han först att han hade fått en hjärnblödning för han kände inte sitt huvud. Men det hade han inte, som tur var, men skador på ryggen är farligt nog..

Nej det här blev väldigt långt, och jag förstår att ingen orkar läsa igenom det. Jag behövde bara skriva av mig.. I natt var det riktigt hemsk, och jag var ordentligt chockad. jag mådde väldigt illa, skakade rejält och frös. Det mesta har lagt sig nu, men jag känner mig fortfarande rätt skakig. De andra i familjen mår bra, mamma och Frida sov, så de hörde inte de hela,och pappa är rädd lugn av sig så jag tror att jag var den som skakades mest av det.. Men nu är han i tryggt förvar på Karolinska iallafall. Det känns tryggt!



Bilden är tagen på landet den också!

Kommentarer
Postat av: Hanne

uschdå! Tänk att falla rakt ut i luften sådär(iallafall var det det jag förstod att hände)

Måste ha varit obehagligt för dig som hörde alltid också.



Hoppas bara att din morfar blir bättre nu då!

kramar :)

2008-05-02 @ 21:26:22
URL: http://hanneee.blogg.se/
Postat av: Anna

Oj va läskigt om han föll, men kommer han ihåg nu då?...

2008-05-02 @ 21:53:45
URL: http://anheny.blogg.se/
Postat av: Karro

hoppas att din morfar blir bra snart igen:) läskigt ju

2008-05-02 @ 22:12:02
URL: http://kolsyrran.blogg.se/
Postat av: Fanny svarar

Hanne: Ja, och det måste vara extra läskigt när mn vaknar upp utomhus och har ont överallt och inte minns avd som har hänt!

Anna: Han minns inte vad som har hänt, men nu vet han iallfall vilka vi är och så..men på sjukhuset säger de att han tror att det är år 2005 ..

Karro: Ja riktigt läskigt :S!

2008-05-02 @ 22:20:44
URL: http://lillad.blogg.se/
Postat av: Johanna

Men gud, stackars lilla Fannys morfar :( Hoppas det blir bättre snart!!

2008-05-03 @ 00:07:51
Postat av: Johanna

Kom inte min kommentar med här? Jag skrev ju en igår! Tänkte skriva att det var synd om lilla morfaren bara :( Hoppas det blir bättre snart!



<3

2008-05-03 @ 18:16:07
Postat av: Johanna

Men guuuud vad irriterande! Mina kommentarer syns inte förrän jag har skrivit en till! Grr

2008-05-03 @ 18:17:00
Postat av: Kajsa

usch så läskigt! Hoppas han blir återställd!

2008-05-03 @ 18:24:49
Postat av: Fanny svarar

Johanna: Jaa, du verkar alltid ha problem med sånt här på min blogg :P Haha, men tack för omtanken!

Kjsa: Ja, jag också! Men han är seg den gubben :P Han hänegr nog med ett bra tag till :)!

2008-05-03 @ 20:53:24
URL: http://lillad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0