Den store poeten

Har bara fått röster på att jag ska klippa lugg, så då blir det lugg! Något annat ni vill bestämma :)?

Anna vad har du så roligt åt och varför skrattar inte jag :P?

En av El Stephanos hunda precious

Och som vanligt stör Alex ordningen med sin skräckinjagande blick!

El Stephano himself

Här var det livat!

Sean (läs smöris ;)) leker pro

 

Haha jag är så evul som tar smygbilder på folk. Det gillar vi! Haha nej men nu behöver jag sova tror jag :P Börjar bli för flummig i huvveknoppen..

Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?

Försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Dina drömmar blir allt svårare att se nu
Och mina finns snart inte längre kvar

 

Åh genialiskt!

 

Idag är jag likgiltig. Jag känner mig trasig. Och jag saknar min hund så det gör ont. Ja jag blir så när jag är svag, blödig och saknig. Slutar halv fyra idag. Men jag är för likgiltig för att bry mig. Jag har bara gett upp. Inte med maten, den kämpar jag på med. Men hoppet om att någon gång må bra. Efter 7 år så är tron inte lika stark längre.  Jag orkar inte längre prata, svara på frågor. Jag orkar inte för det gör ändå ingen skillnad. Människor bara sviker. Jag bara sabbar. Inte konstigt att jag alltid står ensam i slutet när jag är som jag är. Jag behöver någon som kan vara stark åt mig men vem orkar det? Nej, jag ger upp.

 

Den här låte när så jävla rolig! Haha

 

Här ser ni mina nya skinnisar. Båda från Zara. Den bruna är i äkta skinn och kostade från början 1800 kr, men så var det rea på den, hur tur :D? Den svarta är i fejk men syns eller känns inte. Den har underbart fina dragkedjor vid ärmsluten och övre delev av ryggen är täckt med nitar. Jättefina båda två. Jag ska använda dem som koftor för jag gillar inte riktigt vanliga koftor. Jajuste, jag tror att den svarta kostade runt 700-800 nånting.

 

Idag är jag trött. Jättetrött. Sov till halv tolv men det märks inte. Har hyrt en film som vi ska kika på men sen blir det nog mars i säng. I morgon är det Halloween och jag vet fortfarande inte vad jag ska klä ut mig till, hjälp (?!)

 

Puss och kram

Johanna har kommit hit idag, har längtat hur länge som helst! Men efter middagen fick jag ont i magen, och det blev bara värre och värre och väl i stallet (tisdagar är min ridskoledag) så gjorde det pretty ont. Men jag sket i det, jag brukar ha ont i magen varje dag och jag ville inte sabba nu när jag äntligen fick min prins, Dillon. Och allt gick jättebra ända från början och jag kände att det skulle gå bra hela lektionen för första gången i nya gruppen. Men efter en halvtimma så gjorde magen så ont att jag trodde jag skulle kräkas och uppe på läktaren satt mamma och oroade sig för att jag skulle svimma på häste, hon sa efteråt att jag var alldeles blek i ansiktet, så till slut fick jag sitta av, jag klarade inte av att sitta upprätt, men tänkte att kanske skulel gå över om jag vilade mig på huk en stund. Men allt blev bara värre och till slut fick jag säga till min ridlärare att jag behövde gå till toaletten. Väl inne så spydde jag floder (ursäkta språket) och låg på badrumsgolvet och hyperventilerade, kallsvettades och skakade som ett asplöv samtidigt som jag kved/skrek av smärtorna i magen. Det gjorde så ont att jag ville dö, sen spydde jag lite till. Sen kröp jag ut på golvet utanför toan och la mig ner och kröp ihop som en boll. Stackars Johanna, första gången vi ses sen påsk (hon bor i gävle) och jag blir sjuk. Mamma och Frida tog hand om Dillon medan Johanna satt och höll mig sällskap, sedan skyndade mamma ut och körde fram bilen och jag kravlade mig ut. Efter att jag hade spytt kändes det lite bättre men väl i bilen trodde jag att jag skulle dö igen. Det gjorde så himla ont att jag skrek till mamma att gasa på som fan så vi skulle koma hem någon gång. Vid en punkt ute på motorvägen gjorde det så ont att jag skrek "Mamma, vad ska jag göra?! Jag vet inte vad jag ska göra! Det gör så ont" och sen några skrik från smärta, och när vi nästan var hemma ropade jag i panik till mamma att hon skulle stanna bilen och så fick jag springa ut och spy igen i ett dike. Väl hemma slängde jag mig in på toaletten igen och efter det kändes det lite bättre. Nu sitter jag här i soffan med bara lite knip kvar.. hoppas natten blir lugn. Johanna och jag som skulle ha myskväll och allt, och så sabbar jag. Fan asså!

Nu börjar vi bli trötta. Ha det bra och håll er borta från mig!

 

Fyfan vad bra!

 

Tar en stund innan den har laddat klart på youtube men sen när det är klart så kan jag tala om för er att som tack för all respons här under (och alla fantastiska läsare som har följt mig i flera år) så har jag spelat in mig själv. Men, (och dett är mycket vitkigt!) det är ingen videoblogg! Det är en radioblogg :P

 

Hoppas det förnöjer :)

 

Fyfan vad jag är trött på smalhetsen, fan vad jag är trött på alla jävla vridna bilder, på hur tjejer uppmuntrar varandra till att gå ner i vikt. Vi duger som vi är! Förfan. Och jävla media, jävla allt.

 

Jag vill vara öppen med er nu när jag har en början på en lösning. Jag är sjuk igen i anorexi. Hela sommaren har varit skitjobbig och för varje dag och vecka blir det bara värre och värre. Jag är arg på mig själv för att jag är så svag. Att jag fallit dit igen. Men jag vill inte ha dem här känslorna, jag vill inte att någon ska ha dem. Jävla äckliga allt som uppmuntrar till detta. Vill bara skrika rakt ut. Förstår media, designers och unga tjejer vad det är dem gör? Vad det dem uppmuntrar till innebär? Vad som händer i en människa som svälter sig själv, både fysiskt och psykiskt? Hur det förändrar hela deras liv, hela inställningen till något som hör till de mest basala behoven. Fattar dem att har man väl haft en ätstörning kommer man aldrig mer ha en normal relation till mat igen? Att även om man blir frisk så kommer aldrig ätandet kännas naturligt igen, något som man inte behöver tänka på utan kommer naturligt? Förstår dem att skelettet urholkas när man svälter sig, och att det inte kan återhämta sig igen vid en viss ålder? Att man fryser, blir hårig, urholkad, får en galen blick och en vilja att förvandla sin kropp till ett stort blåmärke så fort mat kommer för nära? Att ung tjejer och killar förlorar flera år av sitt liv för att allt har blivit så jävla snevridet. Att när man väl är "frisk" sen så kommer man för alltid känna sig anorlunda, gammal mentalt men som en ung tonåring vad det gäller "normala" erfarenheter. Som jag, jag känner mig oftast som en gammal tant i huvudet, överårig och för gammal för mina jämnåriga kompisar, samtidigt som jag aldrig har haft en pojkvän, knappt ens kysst någon. Läxor jag ska lära mig av när jag har gjrot misstag kommer aldrig, för jag begår inte några tonårskorkade misstag, för jag är för gammal i huvudet, jag har hoppat över hela "upptäcka och utforska hur mycket livet håller till" delen av tonåren och gått från en ung tjej med barbiedockorna under sängen till en gammal tant som kan sitta på en bänk och kolla på ung kärlekspar som går hand i hand och tänka "Åh den unga kärleken, vad söta dem är..", som att mitt liv redan varit. Jag har lixom lärt mig läxorna utan att ha gjort något som skulle kunna ge mig läxor.

 

Jag ångrar ingenting, jag ångrar inte att jag blev sjuk, det har gjort mig till den jag är idag, och varje motgång man inte dör av blir man starkare av istället. Men jag är så jävla arg på allt som gör att det normala anses som fult och det sjukliga anses som snyggt och starkt. Att media glorifierar ätstörningar istället för att skriva verkligheten, informera vad som egentligen händer när man svälter sig, hur jävla snygg man blir då. Och det gäller även skolorna, ätstörningar är som en ny folksjukdom, och det behövs information, unga behöver information i skolan vad som händer med en, vuxna behöver information om vad som händer och vad som kan utlösa en ätstörning, och skolorna och lärarna behöver respektera att vi barn och unga inte är några robotar som kan vara vakna dygnet runt och dedikera våra liv till läxor och prov.

 

Man borde berätta för unga hur håret faller av, hur ens pappa kommer säga till en "du får inte rensa hårborsten i duschen" och man svarar att man inte gjort det, och inser att det är ens egna hår, håret på huvudet som faller. Hur ansiktet holkas ur så man ser benen under det och folk frågar "Vafan är det du har i käften?" och det är ens tänders konturer som man kan se för att allt fett i ansiktet har försvunnit, så det ser ut som man har tandskydd på sig, hur ögonen blir döda och livlösa och att hur mycket smink och concealer man än har kommer man ändå se grå ut i ansiktet, grå, blek och livlös. Att det börjar växa ut extra hår på kroppen; ryggen, armarna,benen, ansiktet. Överallt. Det kallas lanugobehåring och växer ut för att försöka hålla kroppen varm, för att när man svälter sig så prioriterar kroppen bort att försöka hålla värmen och koncentrerar sig på att hålla alla viktiga organ vid liv. Ja så inte behöver man måla naglarna heller, de är sådär snyggt "jag har legat drunknad i en sjö i några dagar" blåaktig nyans. Att man kommer få det nästan omöjligt att sova för att det är så evinnerligt svårt att slappna av, och att sluta frysa. Det är bara att plocka fram vinterkläderna och några extra täcken, men det hjälper förmodligen inte heller. Hur man får så låg puls att när man ligger där om nätterna under berget av kläder och täcken så man inte kan känna hjärtat slå, och trycker man ett finger mot halspulsådern och räknar under en minut så undrar man om man inte gjort fel och testar om och om igen och får samma resultat, att hjärtat knappt slår. Men sömnproblemen är inte så viktiga för man hade ändå ställt klockan tre gånger om natten för att vakna och träna och göra sit ups. Minst 1000 sit ups om dagen. Man får även lära sig att göra allting ståendes för efter bara ett litet tag känner man sig rent ut sagt äcklig av att sitta eller ligga ner. Jajuste, torr blir man också, i ansiktet och över kroppen, men man kommer ändå inte våga smörja in sig för vad är det i hudkrämer och läppcerat som motverkar torrhet? Jo fett. Fett är det äckligaste och läskigaste och mest motbjudande i hela världen. Det positiva är ju att man slipper mensen, och att man väldigt sällan behöver gå på toaletten. Jag menar, mat är ju inte att tala om och äter man inte behöver man inte skita, och vatten kanske man dricker en halv mun av i bästa fall innan man inser vad man gjort och spottar ut det igen.

Sen måste man ju berätta hur kul det är att spendera timmar framför spegeln med att må illa och vilja spy för att man är så fet. Stå och klämma på den tomma huden som man ser som fett, räkna revbenen, göra tvångsliknande ritualer och mäta varje del av sin kropp. Nypa i låren och tycka att mellanrummet som är fast man står med fötterna ihop inte är tillräckligt, man är ändå fet. Och jag glömde nästan att berätta hur mysigt det är att vakna på mornarna av att man har svinont i revbenen av att ha legat rak och spänd so men planka på rygg och hållit in magen till och med i sömnen hela natten.

 

Men bland det bästa är nog att varje dag se ens föräldrars ledsna, oroliga, uppgivna, arga och besvikna ögon. Deras ansiktet är nästan lika gråa och döda som ens eget...

 

 

Men åh, så larvigt och idiotiskt egentligen. Skärp dig nu Fanny!

 

Hah orka att jag ser lika trött ut på bilden som jag känner mig.. hua, vill bara gå och lägga mig igen, men sånt har jag inte tid med. Gårdagen var jättemysig, hade en heldag med Daisy vilket verkligen behövdes! Först klippte jag henne, tog cirkus en timma (hon har päls som ett får!) så nu ser hon ut som en liten prinsessa igen istället för ett busigt svart flufftroll, haha. Sen gick vi till rudan och hon fick springa av sig på ängarna, blir så glad i hjärtat av att se henne lycklig. Vi var ute i ungefär 2 timmar.. och när vi kom hem så fick hon sig ett bad. Så nu luktar hon som en liten rosenknopp, haha..

 

Jaja, hundtjat är väl inte så kul för er att läsa om :P Hmhm.. Juste, sen igår kväll kom Kristina över så vi hyrde film och hade myskväll, och sen tog vi en gansak misslyckad promenad i skogen, haha så typiskt mig, drattade på rumpan två gånger.. :P Idag ska jag in till stan och fika med en kompis.. sen ska jag plugga och bara ta det lugnt.. gå och lägga mig tiiidigt.. Sen är det sista veckan i skolan innan höstlovet :D Wunderbart! Så får väl försöka hålla huvudet över ytan i fem dagar till.

 

Nejmen, duscha vore väl bra om man gjorde.. Hare!

Hej på er... Det är tunt här i bloggen, jag vet.. Men det är såhär *tar ett djupt andetag* jag ska vara ärlig. jag mår inte bra. Jag mår rätt kasst, och i mitt huvud finns så mycket annat än bloggen. Jag har jättesvårt att skriva när jag mår dåligt, och jag har jättesvårt att acceptera att jag mår dåligt och att saker har gått som det gått.

Men så är det, och jag har jättedåligt samvete över att jag inte anstränger mig med bloggen..
Nu ska jag ut och gå. Ha det